Max Ärnst inte bra

Var på utbildning på moderna nyligen och diskuterade modernisterna och hur den moderna konsten bryter fram kring förra seklets skifte. Mycket intressant att se och lyssnat till insikter kring eklektisism och esoteri. Sedan svarar inte riktigt Max Ernst retrospektivet upp till förväntningarna och ger inte den inblick i en konstnärs utveckling i samklang med sin konst och modernismens framsteg. Vet inte om jag vill ge Ernst det erkännande en enad kritikerkår och världens samlade konstakademiker enats kring. Hans tredje fru var mer spännande än hans konst, typ.

Kulturimperalismen ställer ut

Hör en gnällig kulturredaktör från gnälliga Östergötland på gnällig östgötska ondgöra sig över en av ett företag sponsrad utställning på stadsmuseet i Norrköping. Sedan visar det sig att NT - tidningen den magsaftsansatte arbetar vid - själv förvärvat yta på ett av stadens muséer för en utställning om sin egen publicistiska gärning genom arbetarstadens historia. Intressant nog menar redaktörn att andras sponsrade utställningar är till allmänhetens förfång men att dennes egen endast skall betraktas som ett kulturpolitiskt dilemma. Hurra!

Om internet och djävulens redskap (läs Google)

Läste DN-kultur idag och ramlade över en intressant betraktelse: för att söka information på www ska man tänka eller egentligen: holländaren Geert Lovink driver i en artikel tesen att information under 00-talets tidevarv inte längre direkt korrelerar med makt eller möjlighet till upplysning.


Genom att informationsflöden - med hjälp av centrering av information via ett fåtal administratörer - styrs av ekonomiska intressen har användaren av internet som dennes enda primära källa till kunskap av varierande slag, förlorat herreväldet över vad den vet eller önskar ta reda på. Då informationsbärande strukturer bolagiseras i form av multinationella aktörer tas monopol på källorna och den kunskapssökande kläms allt fastare i sökmotorernas virituella städ.

Parallellen mellan kunskap och makt raderas och ett sökande som livsstil blir en tillvaro i vanmakt då användaren inte längre förtstår vad, hur eller varför den bör söka på metodiskt riktiga och kritiskt väl avvägda sätt. Användaren får helt enkelt svårt att strukturellt finna sig till rätta i den syniska konstruktion en modern sökmotor kan hävdas vara. Detta enkom med anledning av att information rangordnas efter intresse och popularietet och inte efter egentligt faktavärde eller relevans i ett reliabilitetsavseende.

Lovink går i sin kritik till sådan längd att han menar att det slentiranmässiga googlandet fördummar den enskilde då den i sin impulsdrivna och samtidigt tålamodslösa jakt på information går bet i sitt kritiska tänkande. Slutsatsen blir att Google tvingar användaren in i ett givet mönster som lider renons på ifrågasättande. Det kritiska tänkandet går användaren förbi genom nästa klick och Google har således manipulativt bestämt ramen för den information någon eftersöker.

Lovink menar det krävs bildning för att hantera ensidigheter likt Google. Detta säger sig självt; innan någon söker av den av Google tillrättalagda www-ytan och förhastat tar information till sig måste användaren tänka kristiskt och framför allt ställa de tillförlitlighetsgivande frågorna. Och för det krävs bildning. Det räcker inte med en internetuppkoppling.

David Shrigley och oroliga nudlar är bra

Har ni hört talas om konstnären och illustratören David Shrigley? Inte? Då är det dags att ni gör det! He hails from ye old Scotland och fixar finafina saker. Bland annat har han tagit fram och illustrerat Rough Trades snyggaste och faktiskt absolut bästa samling, Worried Noodles, som baseras på Davids egna texter. Grym. Den släpptes redan 2005 men det känns som att den passerat i det närmaste obemärkt förbi i Sverige. Världens bästa Trans Am-låt finns med på samlingen, ett fantastisk Islands-spår och sen får man även njuta a Simon Bookish i det kanske bästa han gjort - The King of Wales

http://www.davidshrigley.com/worriednoodles/newcd.htm

Philip Roth och inkontinensen

Läser min favoritförfattares näst senaste publikation, Exit Gost. Ur-juden Roth har använt sitt alter ego - en troligtvis naturlig spegling av honom själv, men framför allt sitt författarskaps familjebild och samtid, Nathan Zuckerman - under två decennier och lyckas trots begränsad vilja att förflytta vederbörande i tid och rum i någon anmärkningsvärd utsträckning alltid vara träffsäker och allmänmänskligt angelägen. Märkligt egentligen! Hur länge skall man behöva göra upp med ett arv och en plats i ett samhälle? Dessutom, boken behandlar ålderdom med temana inkontinens och falnande libido som handlingssträngar?

Fakking inkontinens! Men fortfarande fängslande.

Inte läst Roth? Läs Roth och tänk på någon annan för en stund.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3484&a=831663

Senaste verket kom 23/9 -08 och heter Indignation.